Landstrom släpper sitt fjärde album döpt till ”Whitewater” den 24 november 2017. Totalt nio låtar, åtta med sång och en instrumental, som på ett gripande sätt sammanfattar vad Landstrom står för 2017. Nio låtar som alla står starka på egna ben och där varje låt skapar sitt eget universum.
Det är två år sedan det senaste albumet, som kom två år före det innan…Ja, Landstrom har hållit på ett tag. 2012 utsågs de till Sveriges bästa americanaband av läsarna till ett nätmagasin. När de släppte sitt första album för åtta år sedan var de hyfsat tidigt ute att som svenskt band göra vemodig americana, alt-country; eller vad man nu vill kalla dessa skönt vemodiga ljudlandskap som Landstrom fortsätter skapa på ”Whitewater”. Kanske är americana noir en bra beskrivning av Landstroms musik.
Att tiden och åren går, ”I´m not young anymore / I´m not the one they are looking for”, som Carina sjunger på albumets andra låt, kan i sig ge en frihet, ett mod och en styrka i att inte längre behöva vara ung och lovande. Övriga låtar berör många ständigt aktuella frågeställningar – för Landstorms låtar är alltid skapade utifrån en verklighet och en geografisk plats.
”Whitewater” kan betyda fors, och ibland bakvatten. Det är också namnet på den politiska skandal som kunde ha knäckt Bill Clinton som president och som definitivt levde kvar och därför indirekt beredde vägen för Donald Trump. Titeln är givetvis lika genomtänkt som allt annat i denna produktion.
Albumet är i sin helhet inspelat hemma i dalen mellan bergen i Kullsta utanför Hammarstrand, Jämtland. Nästan alla instrument spelar de själva och låtarna har de skapat och producerat tillsammans. Carina sjunger mest och Göran spelar mest gitarr. På sex av de nio spåren spelar Niclas Rångefors trummor.
Många skulle säga att den geografiska platsen där dessa sånger skapats ligger i ett slags bakvatten. Men lyssna på ”Whitewater”. Lyssna på bredden i de musikaliska landskapen som målas upp och på de genomtänkta orden Carina Landin så vackert sjunger. I periferin kan man vara närmare tillvarons kärna än i det många tror är centrum. Här finns naturljuden invävda i de ödsliga, taggiga stränginstrumenten och i alla andra ljudskapande instrument som använts. Här finns twangiga countryballader, rökigt doftande Dylanblues, skönt förvridna folksånger, hotfull monotoni och en rent bedårande skönhet. Överallt ligger det som gärna definieras som norrländskt vemod men som nog mer kan ses som en syn på livet som inte så lätt låter sig imponeras av ytlighet och skrävlande ord.
Under åren har det i stort sett inte skrivits några recensioner av Landstroms tidigare album utan att något av namnen The Handsome Family, Julie& Buddy Miller, Daniel Lanois och Richard & Linda Thompson har nämnts, minst ett, men ofta två och tre av dem. Det kommer garanterat recensionerna av ”Whitewater” också att nämna. Självklart är det inte fel – men det är just det att det inte är bara den ene eller den andra – det är kanske alla på en gång som har tumlats runt i någon av Döda Fallets alla håligheter.
Ord i all ära: Lyssna på ”Whitewater” och möt nio stycken musik som vågar vara på allvar.
-Alla iakttagelser gör vi ju härifrån dalen där vi lever. Så mycket, framför allt soundmässigt, handlar också om bygden vi bor och verkar i, om människor vi saknar och om livet som en ständig rörelse.
Foto: Sofia Ekenlund
Lämna ett svar